När kallblodskungen Järvsöfaks vann första gången i Skellefteå

Tidigare i veckan fick Järvsöfaks somna in i en ålder av 26 år. Kallblodskungen som blev folkkär som ingen annan travhäst.

Bland hans 201 segrar finns ett lopp som hamnat lite i skuggan – ett sprinterlopp i Skellefteå en sommarkväll år 2000. Läs här om när Järvsöfaks visade att han var en häst som kunde ta kallblodssporten till en ny nivå.

Järvsöfaks startade 234 gånger under sin långa och helt makalösa tävlingskarriär.

Han vann ofattbara 201 lopp. Under sin näst sista säsong som 14-åring passerade han Sabin – Stig Lindmarks segermaskin – i antal segrar. Skelleftehästen hade fram tills dess haft det svenska rekordet med 182 segrar.

De flesta av förlusterna för Järvsöfaks kom i början av hans karriär, men redan som femåring fick han sitt genombrott i den äldre eliten då han kämpade ner Bork Rigel i kallblodslandskampen mot Norge och senare samma år tog sitt första av totalt tio SM-guld.

Som sexåring var det meningen att Järvsöfaks skulle göra sin första start i Elitkampen på Solvalla, men en svår skada satte stopp för det. Ett gaffelband höll honom borta från tävlingsbanan i fem månader.

När Järvsöfaks sedan kom ut och skulle få några lopp i kroppen inför landskampen mot Norge så valde tränaren Jan-Olov Persson att åka med honom till Skellefteå för första gången.

För att vara Järvsöfaks kom han till den här starten med en ”gropig” programrad. Han hade gjort bort sig med galopp i starten innan och hade ytterligare en förlust som storfavorit några starter tidigare. Dessutom hade han inte fått speciellt många genomkörare efter den svåra skadan.

Den 17 juli 2000 var en solig och vacker sommarkväll på Skelleftetravet. Järvsöfaks kom hit med ett rekord på 1.23,9, men nu var det bilstart och 1640 meter på en snabb sommarbana. Då hade Jan-Olov Persson bestämt sig för att testa om Järvsöfaks hade ytterligare en växel.

Det hade han – och det gick snabbare än vad någon kunnat föreställa sig på förhand. Järvsöfaks stack tidigt till ledningen och drog på 1.21,9 första varvet. Sedan ökade han farten ännu mer och hängde av sina närmaste konkurrenter med 30-talet meter.

Han landade på 1.21,7a/1640 meter som överlägsen vinnare. En rekordsänkning med 2,2 sekunder.

Jag minns fortfarande hur chockad och tagen – och samtidigt lycklig – Jan-Olov Persson var när han segerdefilerade och tog emot applåderna från publikplatserna. Det var som att han inte ville lämna banan efteråt. Han hade fått ett svar av Järvsöfaks som var långt bättre än vad han vågat drömma om. Här hade han en stjärna som inte bara kunde bli bäst i världen – utan en häst som kunde ta hela kallblodssporten till en helt ny nivå.

Dagen efter ringde Joakim Johansson, Skelleftetravets dåvarande chef, och gnällde på mig. Han tyckte att Järvsöfaks enorma prestation blivit alldeles för dåligt uppmärksammad i tidningen. Jocke var normalt sett ingen som klagade över hur mina travtexter vinklades, så förmodligen hade han helt rätt i det här fallet.

Å andra sidan hade loppet placerats utanför V5-spelet och kördes i slutet av tävlingskvällen, då många var på väg att söka sig hemåt. Själv hade jag redan gjort min stallbacksrunda och fått tillräckligt med bra citat från huvudloppen. Därför fick Järvsöfaks – den gången – nöja med några korta meningar i slutet av tidningsreferatet.

Tvåa i detta lopp var för övrigt Rolex K, som tränades och kördes av Lars I Eriksson. Trea var hemmahästen Mysab som tränades av Karl Gunnar Gren.

Järvsöfaks karriär som äldre tog sedan fart. Samma månad slog han både Bork Rigel och den nye norska stjärnan Spikeld i landskampen på Biri och i slutet av säsongen blev han världsrekordhållare då han travade 1.20,7/1640 meter med voltstart på Bergsåker.

Framgångssagan fortsatte därefter i ytterligare nio säsonger. 2005 var året då han satte det fantastiska världsrekordet på 1.17,9a/1640 meter i Gävle.

Järvsöfaks gjorde ytterligare två framträdanden i Skellefteå under sin karriär.

Hösten 2001 var han tillbaka och vann Skellefteå Grand Prix för kallblod. På en regntung bana nöjde sig Jan-Olov Persson med att köra 1.23,0a/1640 meter och vann med sex längder. Vinnaroddset den gången: 1,00.

Sedan dröjde det till 2007 innan han återvände och gjorde sin första och enda start i Steggbest Minne. Som jättefavorit (spelad till 1.10) skrämde han upp majoriteten av V75-spelarna som i vanlig ordning spikat honom, då han från bakspår taktade ur och tog något galoppsteg i starten. Men han löste uppgiften ändå. Från utvändig köposition attackerade Jan-Olov Persson efter 500 meter och körde sedan runt hela fältet. Han vann till slut med åtta längder på 1.20,7a/1640 meter. Då var sådana tider vardagsmat för Järvsöfaks.

– Torbjörn Enmark