Hallå där Tilde

Tilde Eriksson, 17 år, presenterade sig för travpubliken i lördags då hon vann sina första lopp med stor häst, då hon tog en dubbelseger med Lexington Tooma och Jayna Leejs hemma på Skellefteåtravet.

Här berättar hon upplevelsen i en lång intervju. Om vad som gjorde henne så nervös innan start, vad som egentligen hände dagen innan – och mycket annat.

Tilde är uppväxt på en hästgård och kommer från en gedigen travfamilj. Farfar och farmor är Kjell-Ove och Anita. Hennes pappa Jens är proffstränare på Skellefteåtravet och mamma Malin har också tränat travhästar.

Tilde började själv med att köra ponnylopp 2016 som 13-åring och det är något som hon inte har släppt helt ännu.

2020 blev sedan året då hon tog körlicens med stor häst.

– Det var pappa som pushade mig att göra detta. Han tyckte att jag skulle börja i tid och sedan har det flutit på bra i licensloppen, även om jag fått öva på vissa saker under resans gång. Vi var ganska många som skulle utbilda oss i början av året på Skellefteåtravet och då har det inte blivit några problem att ha egna provlopp. I somras skrev jag sista provet som skulle göras och sedan fick jag min körlicens, berättar Tilde.

Har du haft nytta av dina år som ponnykusk när du tog licens och började köra lopp med stor häst?

– Ja, absolut. Speciellt är ponnytravet en bra skola i konsten att lära sig köra häst. Många ponnyhästar kan vara konstiga i travet och allmänt knepiga, så där lär man sig mycket hur man kan hjälpa hästen som kusk.

Vad är den stora skillnaden att ta klivet från ponny till stor häst?

– Farten, det är en jäkla fartskillnad. När jag körde mitt första riktiga lopp med stor häst så tänkte jag direkt att det går fort nu. En annan stor skillnad är att det är mycket tajtare att skaffa sig position i loppen, vilket automatiskt gör att det är mycket mer att hålla koll på. I ponnyloppen startar man oftast från många olika volter och där blir det väldigt utspridda fält.

Hur mycket hjälper du till med träningen och den dagliga skötseln i stallet?

– Hela sommarlovet jobbade jag i stallet och hjälpte pappa med träningen av hästarna. Nu har jag börjat andra året på gymnasiet där jag går samhällsvetenskapliga programmet på Anderstorpsskolan. Men i princip all tid som jag får över efter skolan är jag i stallet. I många år har jag också följt med på tävlingarna när familjen haft starthästar.

När fick du veta att du skulle köra Lexington Tooma i lördags?

– Pappa berättade att han anmält Lexington till breddloppen här hemma och sa samtidigt att han tänkt sätta upp mig som kusk. För mig kom det oväntat. Jag trodde aldrig att jag skulle få chansen bakom en så bra häst redan i mitt fjärde lopp som kusk, men jag är väldigt tacksam att jag fick förtroendet.

Vad hände egentligen dagen innan tävlingarna?

– På fredagsmorgonen körde jag omkull med mopeden på väg till skolan, då jag var tvungen att tvärbromsa. Jag tyckte mest att det var pinsamt och reste mig upp direkt och körde vidare. Jag fick en smäll på ena axeln och ett knä blev svullet. Mamma ville sedan att vi skulle åka till akuten och göra en kontroll, men det vägrade jag då jag var rädd för att bli inlagd och riskera att missa loppen dagen efter. Jag hade såklart lite ont ett tag, men det var inget som hämmade mig när jag körde loppen i lördags.

Hur gick tankarna innan loppet?

– Jag var sjukt nervös och kände en stor press på mig. Innan tävlingarna satt jag i fikarummet i stallet och hörde förhandssnacket i atg-live. Där pratade man mycket om hur bra Lexington Tooma varit i starten innan och att han borde vara klar i favorit det här loppet. Det ökade pressen på mig ännu mer, så det var skönt att det stämde i loppet och att vi kunde vinna.

Hur gick tankarna under loppet?

– Jag ville söka mig framåt direkt och när vi hamnade utvändigt ledaren efter 500 meter så kändes det som en bra position. En del tyckte i efterhand att jag skulle ha provat för ledningen, men Lexington Tooma vill helst ha en häst bredvid sig i loppen och skulle vi bli ensamma i ledningen så kan han bli seg och flegmatisk.

– När jag sedan hörde att första varvet bara gick på 1.18,5 så släppte jag på en hel del och ökade farten utvändigt. Lexington är inte så tvärspeedig så min plan var då att dra i ett jämnt och hårt tempo hela sista varvet.

Var dina segergester spontana eller planerade?

– Det kom väldigt spontant. Med Lexington Tooma var jag så spänd att segergesten kom en bit efter mål. Med Jayna Leejs kändes det lugnare. Vi var så pass överlägsna och då kunde jag göra segergest när vi passerade mållinjen.

Hur firades segrarna?

– Ägaren till Lexington Tooma kom hem till oss i Ursviken efter loppen och hade tre tårtor med sig. Så det blev ett oväntat tårtkalas sent på lördagskvällen.

– Sedan fortsatte firandet med en middag med familjen på O’learys på söndag där pappa fick betala. Annars har jag mest tagit det lugnt och försökt smälta intrycken. Det känns lite overkligt allting och man svävar lite på moln just nu. Det gäller samtidigt att passa på. Det vänder snabbt inom travet och efter nästa lopp kan man vara nere på jorden igen.

Hur många gånger har du sett reprisen av segerloppen?

– Det är många gånger. Fast jag tror att farfar är den som sett repriserna flest antal gånger. Man blir faktiskt glad i hela kroppen när man tittar på loppen i efterhand.

Har du någon förebild som kusk?

– Det finns många duktiga kuskar i landet, men jag har ingen förebild som jag försöker ta efter och efterlikna. Jag ser upp till pappa och hans brorsa Leif, samt farfar. Det är dom jag följt på trav hela min uppväxt och lärt mig av.

Vem är din favorithäst i stallet?

– Zorro Swing, Lexington Tooma och Serious Sam är mina favoriter. Men jag måste också få lägga till Jayna Leejs.

Favoritlopp att vinna framöver?

– Inget speciellt. Jag förväntar mig inte att det ska rulla på så här och att jag ska vinna varje gång jag åker ut till lopp. Förhoppningsvis kan man vinna något vanligt lopp någon gång, det vill säga ett lopp som har högre status än breddlopp.

Avslutningsvis – är det någon annan fråga som du tycker ska ställas?

– Nej, det behövs inte. Egentligen gillar jag inte att bli intervjuad och om jag blir det vill jag helst veta frågorna i förväg så man kan komma med vettiga svar. Men det här gick ju bra ändå. Det är värre när man blir intervjuad just innan lopp.