Hultman bjöd på sig själv

Tårar och skratt. Allvar blandat med mycket skoj och nostalgi. Måndagskvällens besök av Stefan Hultman och Johan Lindberg på den nya travrestaurangen blev onekligen en lång och minnesvärd kväll.

De 120 besökarna på Skellefteåtravet lockades till många skratt när Stefan Hultman drog igång med sina historier från sitt innehållsrika travliv.

Johan Lindberg, som är generalsekreterare på Svensk Travsport, inledde med att prata en knapp timme om Pegasus 2020, vilken är den gemensamma målbilden för svensk travsport.

– Det gäller nu att få så många som möjligt med på tåget. Alla kan bidra med sina egna kunskaper och bli ambassadörer för svensk travsport, säger Johan Lindberg.

ST:s generalsekreterare pratade mycket om att vi behöver förändra oss och att alla måste vara med och hjälpa till.

– Alla här inne känner garanterat någon person som inte är intresserad av travsport. Ett mål för 2019 kan vara att alla som är här ikväll tar med en sådan person person på trav på valfri tävlingsdag någon gång under nästa år.

Som pulikdragare har Johan Lindberg plockat med sig Stefan Hultman på sin sin turné genom Sverige. Och Stefan hade mycket att berätta om från sin framgångsrika tränarkarriär, som dessvärre fick ett plötsligt slut i oktober 2015.

52 år gammal drabbades han av en ovanlig muskel -och nervsjukdom. Han berättade om hur han den vintern var helt passiv, han kunde inte prata, se eller gå. Han satt mest i en stol och åt höga halter kortison vilket resulterade i en vikt på 154 kilo. En dag tog han sig inte upp ur badkaret utan blev sittande där i flera timmar eftersom han var ensam hemma.

– Även om jag aldrig kommer att kunna bli travtränare igen, så blev travet min räddning. Viljan för att komma tillbaka till hästarna och travvärlden hjälpte mig att överleva den här perioden.

Stefan berättade sedan mycket om sina ungdomsår inom travet där han länge drömde om att bli en ny Stig H Johansson. Han jobbade åt flera olika tränare, reste till Frankrike och Italien och jobbade. Hemma i Sverige igen några år senare fick han rådet att sluta som tränare och började då jobba i en grönsakskällare istället.

– Det var bra betalt och jag hade en familj att försörja, men det var ju inte roligt, säger Stefan som istället sökte till Menhammar och där till en början fick ansvaret för hovvården på alla fölston.

Det visades bilder från Stefans stora genombrott då han som tränare vann både Oaks och Kriteriet på Solvalla samma tävlingsdag.

Sedan ägnades en stor del av kvällen till att prata om Maharajah – Stefans allra största stjärna genom tiderna.

Maharajah vann 31 lopp på 59 starter under sin karriär och tjänade över 23 miljoner kronor. I sitt fjärde försök lyckades han dessutom vinna Prix d’Amérique, vilket var Stefans stora mål genom hela karriären.

– Hade Maharajah haft bättre ben så skulle han tjänat dubbelt så mycket pengar. Han kunde ha dålig kurvteknik och det var bara åtta-nio gånger som han var på topp. Men jag lärde mig efterhand hur jag skulle sätta honom i form till de stora loppen.

Hultmans berättelse var hela tiden en berg- och dalbana. Även när man stod på topp som tränare så mådde han inte bra.

– Jag led av prestationsångest och kunde aldrig stanna upp för att njuta av framgångarna. Jag var en knäppgök som bara jagade segrar och sista åren som tränare blev jag närmast folkskygg.

Kvällen avslutades med en frågestund där Stefan fick prata mycket om foder till hästarna och träningsfilosofi.

– Jag kan säga såhär: Man kan träna häst precis hur som helst bara man gör det rätt och har hästen med sig. Man kan träna som Stig H Johansson, man kan träna i skogen, i backe eller på en sandbana. Det finns många sätt att bli en framgångsrik tränare.